From J to M

 

Jag brukar alltid säga till folk att man kan göra vad man vill, så länge man gör allt man kan. Om du vill bli popstjärna - sjung varje dag, skriv musik som om ditt liv hängde på det och knyt kontakter som om du föddes för att socialisera. Om du vill bli bankman, studera så mycket du kan, fokusera lite extra på det du tycker är tufft och presentera dig själv för branschen som om du alltid gått i deras skor.

När jag började arbeta som modell vid 12 års ålder så sa samtliga att det aldrig skulle hända - jag var för kort. Det irriterade mig något fruktansvärt och även om jag gjorde några jobb till och från så var det väldigt motsträvigt. Jag vågade inte satsa allt för jag trodde att jag mött en vägg istället för en platå. Nu, sisådär tio år senare, så har jag förstått att vem som helst kan göra vad som helst, men det krävs också att du ger allt du har. Jag fortsätter gå i klackskor när jag har sår på fötterna tills dess att jag är klar på jobbet. Jag färgar inte håret i galna färger, fastän jag verkligen känner för att göra det ibland, just eftersom att jag är medveten om hur den här branschen fungerar. Det är svårare för mig att få jobb om jag går all crazy (keep in mind att jag är rätt crazy på insidan istället).

Man kan inte få allt, så ibland måste man välja vad som betyder mest för en själv; en nära vän till mig, K, sa det till mig härom veckan att man måste vara noga med vad man prioriterar. För det är den sak som du sätter högst upp på din lista som du måste kämpa mot, utan att distraheras på vägen.

Distraheras du så finns risken att du förlorar ditt mål.
Så, som slutsats: välj ditt mål, fokusera på ditt mål, kompromissa annat för att ditt mål ska ligga i fokus, slit inte ögonen ifrån ditt mål och när du tillsist har ditt pris, ge de som hjälpt dig på vägen någonting tillbaka.

- M.